Efter att under två år dokumenterat hur landets grisar har det så är det märkligt att aktivisterna inte lyckats förmedla en mer rättvisande bild av verkligheten. Flera uppfödare visar nu hur djurrättsalliansen på olika sätt gett en felaktig bild av uppfödningen för att smutskasta och hänga ut branschen. Läs mer i denna artikel i tidningen ATL. Men huvudsyftet har ju knappast varit att ge en rättvisande bild, utan att skada och misskreditera så mycket som möjligt.
All misskötsel är oacceptabel. Djur ska skötas väl så granskningar är bra och välkomna, men granskningen måste givetvis vara objektiv och rättvisande.
På grund av smittorisken är det förkastligt att gå ut och in hos olika djuruppfödare med många djur. Minsta klavertramp kan leda till att en hel frisk besättning smittas med oönskade sjukdomar.
Jag har tidigare inte haft någon större aning om vad grisar är för slags djur. Men för några år sedan så lärde jag mig lite mer. En person som jag känner köpte en liten gris. Några saker som jag upptäckte är att den var mycket hygienisk och höll sig helt ren. Den uträttade sina behov på en plats, så det var lika enkelt eller till och med enklare att mocka och hålla rent än hos en häst. Den åt och drack på en annan plats och hade valt ut ett speciellt ställe som sovplats. Han höll hela utrymmet rent och snyggt. Den grymtade på ett sätt när den var tveksam mot någon eller något och på ett annat tydligt helnöjt vis när den fick käka äpplen och annat som den gillade. Den var jättetrevlig, kelig, social och nyfiken och läraktig. Att få grisen att bete sig som en Emils grisekno hade inte varit svårt.
Det var bara ett litet problem... De som kollade på grisen glömde ofta att stänga dörren ordentligt. Så grisen brukade gå ute hela dagarna och varje kväll fick det därför bli ett svettigt pass med "fånga grisen aktiviteter". Grisar är verkligen mycket kvickare än vad man kan tro. Det tog riktigt lång tid innan de till slut av en tillfällighet upptäckte att grisen själv upptäckt ett sätt att öppna dörren på egen hand...
