Jag noterar
en försvarsdebatt i marginalen. Mikael Oscarsson och Alf Svensson har i ett seminarium ifrågasatt om försvaret kommer att fatta rätt beslut i en aktuell försvarsupphandling av bepansrade fordon.
Fordonen behövs för att öka skyddet för våra dåligt skyddade svenska trupper bl.a i Afghanistan. Det är inte acceptabelt att de varje dag riskerar liv och hälsa på grund av för dåligt skydd!
Att debattera försvar är verkligen ingen enkel sak. De flesta är glatt okunniga om de kostsamma konsekvenser som blir resultatet av felaktiga investeringsbeslut inom försvaret.
Det finns flera väldokumenterade fall av om hur socialdemokraterna i regeringsställning utan eftertanke har slarvat bort 100-tals miljoner av våra skattepengar till ingen nytta!
Jag kan ge ett för vår del välkänt exempel från 1997.
Socialdemokraterna beviljade ett anslag på 500 miljoner kronor för att flytta försvarsjobb från Arboga till Trollhättan. Volvo Aero flyttade och 650 blev av med jobbet i Arboga. EU bidrog med pengar till flytten för att skapa nya jobb i Trollhättan. Att det egentligen inte blev några nya jobb utan att det samtidigt skapades en stor och kostsam arbetslöshet på annat håll tänkte man inte på. Det blev därför ett väldigt rabalder när affären avslöjades.
Att underhålla flygmateriel d.v.s att plocka isär, laga mikrosprickor, plocka ihop och och testa t.ex. jetmotorer är inte ett okvalificerat jobb. Man måste utbilda sig och certifiera sig för att uppfylla säkerhetskraven.
Ingen vill ju flyga med flygplan som inte håller högsta kvalitet. Det går alltså inte att plocka in folk direkt från gatan för att utföra de jobben.
Den yrkesskickliga personalen i Arboga lämnade ifrån sig motorer som efter underhållet var bättre än nytillverkade motorer. Det svenska Flygvapnet slog världsrekord i flygtid utan haverier.
Vad hände efteråt? Jo, många av de som förlorade jobbet kunde eller ville inte flytta från sina familjer utan stannade i Arboga. För att klara underhållet i tid och slippa böter så tvingades Volvo Aero lämna ut en del underhålls jobb till konkurrenter. En del hamnade till och med hos utbildad personal i Arboga som åter fick jobb. Volvo Aero som fick 500 miljoner klarade väl sig, men det var ett gigantiskt slöseri av skattemedel.
Det blev en väldig skandal av det hela och Socialdemokraterna beslutade att skapa riskkapitalbolaget Arbustum med 100-miljoner att investera i Arboga som plåster på såren. Men det var bara en bluff och (s)kenmanöver för inte en krona investerades sedan i Arboga.
EU-kommissionen beslutade att granska det statliga stödet till Volvo Aero i samband med flytten. Det blev KU-förhör. Men när Birgit Friggebo, folkpartist och ordförande i konstitutionsutskottet KU, besökte Arboga för att träffa anställda på Volvo Aero blev det nobben från Volvo trots att besöket anmäldes 14 dagar i förväg.
Det visades sig senare i härvan att försvarsministern Tage G Pettersson (s) inte hade haft en aning om att han skrivit under ett beslut som gav Volvo Aero 500-miljoner för flytten från Arboga.
De positiva effekterna med fler arbetstillfällen i Trollhättan vägde inte alls upp de kostnader som uppstod när 650 jobb försvann i Arboga. Alltsammans blev bara en stor kostnad för skattebetalarna.
Den socialdemokratiska regeringen slarvade bort ofattbart stora pengar, det blev mycket större kostnader än de ursprungliga 500 miljoner som slarvades bort genom det dåligt genomtänkta försvarsbeslutet.
Det finns tydliga paralleller mellan ovan nämnda affär och affären med att köpa bandvagnar.
Det rör sig om stora summor pengar (omkring tre miljarder kr) som ska investeras och även denna gång kan beslutet leda till nedläggningar och kostsam arbetslöshet i Sverige. Det är risk för förlust av kompetens och stort slöseri med skattemedel.
Är det vettigt att Sverige nobbar Hägglunds nya vagn trots att man redan investerat 950 miljoner i utvecklingen av den? Till denna summa har har staten uppmuntrat Hägglunds att investera ytterligare drygt 600 miljoner i utvecklingen.
Varje industri som utvecklar ny utrustning anpassad för försvaret måste ha goda utsikter att få det egna landet som referenskund. Om inte det egna försvaret tror på och köper produkterna så vågar inte heller andra köpa dem. Om försvaret köper från annat håll i detta läge så innebär det att en och en halv miljard är kastade i sjön.
Det leder dessutom till nedläggningar och ökad arbetslöshet. Det är att slösa med skattemedel.
Det är naturligtvis rätt av Mikael Oscarsson och Alf Svensson att ifrågasätta klokskapen i förvarets upphandling av splitterskyddade fordon. De har inte begärt att staten ska lägga ut mer pengar. De har uppmärksammat att försvaret gör en upphandling som riskerar att ge stora kostnader för andra delar av Svensk ekonomi. De har fått förtroendet att förvalta skattemedlen till svenska folkets bästa. Att försvarets pengar används på klokast möjliga sätt är viktigt!
